amazedX

Okej... jag vet att det är min mormor och att hon är gammal... men... är inte så kul att sitta där och lyssna på att hon vill dö och se henne vara på väg att bryta ihop, känns som att man själv går sönder då. Hur skall man reagera? Herre gu... jag börjar ju till och med bli van vid det, hon har ju hållit på så här länge nu. Kommer ihåg när jag var lite yngre och hon kom fram till mig och sa "jag vill inte leva längre" asså... tror inte det är ngt som man kanske skall slänga ur sig till sitt barnbarn som typ e 12-13 år. Jag visste ju inte vad jag skulle säga, eller vad jag skulle ta vägen. Hur skall man svara på en sån sak?
Idag så bestämde jag mig för att följa med mamma och hälsa på henne... eftersom det var ett tag sen jag träffade henne. Men jag har känt att jag har behövt lite tid innan jag kunde möta allt igen, sammla energi och tillräckligt med glädje för att klara av att vara där, utan att åka därifrån och känna som att världen är en väldigt dyster plats. Nu var jag även "beväpnad" med min citrin sten (den hjälpte faktiskt lite, men jag borde ha tejpat fast den).
Men nu efter...vet jag inte hur jag skall känna eller må... känner mig rätt tömd.. och dyster. Känner inte att det är rätt att skriva av sig här. Skrev en massa men det tog jag bort utan att publicera det... de var för personligt. Behöver nog prata av mig... få ur allt... få lite perspektiv från ngn annan som  kan veta hur man skall göra.. för jag känner mig rätt vilsen i mina tankar. Men vet inte om det är rätt att tynga ner ngn annan med allt de här... "/
Men skall få tillbaka lite energi, får väl gå ut och ladda lite i naturen sen... behövs.

Give me wings.. so I can fly away from it all...