Nothing.. always seem to be something

Jag föll men inte fångade du mig.
Du vände och gick hemåt till dig.
Då jag krossades brutalt, vände du dig inte om.
Fast du hade bett mig hoppa, fast du hade viskat - kom.
Då jag fallit tror jag inte du såg.
Hur förkrossad jag var där jag låg.
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log.
Och jag tänkte: om jag dör blir det för detta leende jag dog.

Och jag minns jag såg ner ifrån en svindlande höjd.
Där såg jag dig - leende och nöjd.
Jag trodde du kommit hit för att möta mig.
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig.
Du var inte där för mig.

Jag föll som om jag trodde att jag var
Beskyddad av dig - ja, osårbar.
Jag visste inte då att ett ja kan bli ett nej.
Men halvvägs i luften såg jag - att du hade ändrat dig.
För utan tvekan vände du och gick.
Du gick utan att möta min blick.
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log.
Och jag tänkte om jag dör blir det för detta leende jag
               dog.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0